Stickan. Min pinne. Min vandrande pinne. Min levnadsglada, vandrande pinne. Men inte längre. Varken levnadsglad. Eller vandrande. Vi delade fram- och motgångar. Glädje och sorg. I nästan ett år var du min livskamrat. Nu finns du inte längre här men jag kommer att minnas dig för evigt. Jag – och många med mig. Dina galna upptåg, dina vandringar, din stela uppsyn (men varma och hjärtliga inre). Stickan, jag undrar om jag någonsin kommer att möta en sådan god lyssnare som du. Jag både hoppas och inte. Jag önskar att jag hunnit med att säga de där sista orden. Det där man vill säga men aldrig gör förrän det är för sent. Alla ni där ute som har någon, gör inte samma misstag som jag. Säg de där tre orden idag. Imorgon kan det vara försent. Och då finns bara minnen.
Stickan
2006-2007
R.I.P.
Din för Evigt.
/Stefan Holm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
fint
Stickan FTW!
Detta kan inte vara sant! Stefan skulle aldrig skriva "fram- och motgångar". Han skulle ha skrivit "med- och motgångar". Skäms på er!
Skicka en kommentar